Committee to Investigate Miracles and other Verifiable Superstitions of Bangalore University under Dr. H. Narasimhaiah
In the late 1980s, the Swedish journal for paranormal investigation (Sökaren) published a report on the above committee.
Below is a translation of the article, with the Swedish original on the right:-
|
I Indien finns en "Committee to lnvestigate Miracles and other Verifiable Superstitions". alltså en kommitté I en bok. "Science, Nonscience and the Paranormal”, med olika författare har dr H. Narasimhaiah (f d Vicekanslor vid Bangalore University) ett kapitel om undersökningar av mirakler. Tro på mirakler har stor utbredning över hela jorden, och i synnerhet i Indien, skriver dr Narasimhaiah. Och han Kommittén för undersökning av mirakler bildades 1976 och knöts till Bangalore University, varifrån den fick penningmedei. Antalet medlemtnar var elva. Från början klargjordes att kommitten inte var emot Gud eller någon religion. Kommittén började sin verksamhet med att undersöka påstådda materialisationer av föremål. Två swamier, som tillskrevs sådana krafter, förklarade öppet att de inte alls gjorde några mirakler. Jag var inte överraskad", skriver dr Narasimhaiah. "Jag väntade mig någonting i den stilen. Det var ingen tvekan. han var fortfarande en novis, en lärling på området. Han tycktes ha mycket lång väg att gå, innan han behärskade konsten. Men han var uppriktig. Han sa att han inte skapade föremålet. och inte förflyttade det paranormalt heller. Han skulle berätta sanningen, om vi först undersökte Sri Satya Sai Baba!” Bamguden som misslyckades Dr Narasimhaiah berättar om barnguden som misslyckades. En sjuårig pojke med namnet Sai Krishna. vilken bodde i den lilla byn Pandavapura i närheten av Mysore, hade uppmärksammats i massmedia för sin påstådda förmåga att materialisera aska. Flera framstående personer hade besökt hans by. Kommittén beslöt att undersöka Sai Krishnas mirakler. Ett brev sändes till hans fader. Inget svar kom. Nya brev besvarades inte heller. Sextare fick de på omvägar besked att de kunde komma Tre medlemmar av kommittén besökte Pandavapura torsdagen den 8 juli 1976 för att bevittna det torsdagsmirakel som brukade inträffa i samband med att bhajan (bön) hölls. Det blev en hel del uppståndelse. Kommitténs medlemmar anklagades och förbannades. Sai Krishna var alltså avslöjad. Det skapade sensation. Tidningar över hela lndien skrev om saken.
Sai Baba Sedan Sai Krishna hade avslöjats, riktades kommitténs blickar helt naturligt mot Sai Baba, vilken tillskrcvs sådana mirakler som materialisation av klockor, gudabilder, guldkejdor och förvandling av vatten till bensin och botande av många obotligt sjuka. Sai Baba anses av sina troende vara en gud eller gudamånniska. Han är nationellt och internationellt känd för sina mirakler. Bland hans lärjungar finns många med höga poster i samhället och några välkända vetenskapsmän. Dr Narasimhaiah skrev tre brev till Sai Baba med bergäran att få göra en undersökning av hans mirakler. "Käre Swamiji, som ni vet påstår en hel del manniskor i vårt land att de har mirakulösa krafter". började dr Narasimhaiah sitt brev. Han fortsatte med att en del av dessa säger sig kunna skapa föremål från ingenting. "Jag är övertygad om att ni håller med mig om att materialisation av föremål från ingenstans är ett paranormalt fenomen som trotsar alla kända vetenskapliga lagar. Ja, alla de vetenskapliga upptäckter och uppfinningar som hittills gjorts över hela världen, framstår som obetydliga vid jämförelse med dessa fenomen. Många av oss har helt naturligt gjort oss en hel del allvarliga tankar om dessa övernaturliga fenomen. Dessutom är vårt land fyllt av mycken vidskepelse, och vi är mycket oroade över den skadliga verkan detta har på folk!” Dr Narasimhaiah fortsatte med att upplysa om att det vid Bangalore University nyligen hade bildats en kommitté för att rationellt och vetenskapligt undersöka mirakler och annan bevislig vidskepselse. Han formulerade sig alltså inte särskilt taktfullt. Ordvalet visade att han i förväg ansåg tro på mirakler vara övertro. Man blir knappast förvånad över att Sai Baba ignorerade hans brev. Ytterligare två brev sändes till Sai Baba, men inget besvarades. l det tredje brevet skrev dr Narasimhaia bland annat: "Den karisma som uppstått kring er person bygger på tron att ni kan utföra mirakler. Ni vet att så snart era mirakler bevisas vara en myt, blir ni en vanlig människa. Därför är tydligen det bästa ni logiskt sett har kunnat göra att undvika allt som kan avlägsna den glorian." Dr Narasimhaiah skrev också i brevet att det inte är svårt att missleda eller lura många människor men att ingen kan lura sitt eget samvete. Eftersom inget av de tre breven till Sai Baba besvarades, vände sig dr Narasimhaiah till pressen och avslöjade brevens innehåll. Det blev en omfattande debatt i indiska tidningar och tidskrifter. Många tidningar intervjuade både dr Narasimhaiah och Sai Baba. Sai Baba öste - skriver Narasimhaiah - förakt och gift över honom, frågasatte hans kompetens att undersöka honom och betecknade honom som en värdelös, obetydlig stackare, som var oförmögen att fatta hans (Sai Babas) gudomliga krafter. I ett tal kallade Sai Baba medlemmar av undersökningskommittén för småkryp. Sig själv jämförde han med en stjärna och en oändüg ocean. Han riktade anklagelser mot Bangalore University och uppmanade dem att inte lägga sig i vad som inte angick dem. Han förklarade att det inte fanns någon på jorden som hade kapacitet att undersöka honom. Dr Narasimhaiah upplyser att det skrevs en rad artiklar i tidningar och tidskrifter till Sai Babas försvar, men han nämner ingenting om vad de innehöll, mer än att de prisade Sai Baba som Gud och tillskrev honom alla slags gudomliga krafter. Ytterligare ett brev sändes till Sai Baba. Han inbjöds att hålla en föreläsning om "mirakler", med demonstration, vid Bangalore University. inte heller detta brev besvarades. Till sist beslöt kommittén att skriva till honom och tala om att de tänkte träffa honom klockan 10 på förmiddagen den 29 maj 1977 i hans bostad. Alla medlemmarna i kommittén samt representanter för pressen satte sig i en buss och åkte till Whitefield, där Sai Baba bodde. När de kommit fram hindrades de av vakter att komma in på Sai Babas område. De fick återvända med oförrättat ärende. Dr Narasimhaiah skrev att striden om Sai Babas trovärdighet pågick i nästan arton månader och fick många att börja tänka. Frön av tvivel såddes även bland Sai Babas närmaste lärjungar. Sai Babas inflytande har nu minskat; han 'har nästan upphört att utföra "mirakler" och dragit sig tillbaka, skriver dr Narasimhaiah.
Kommentar: Att de sista uttalandena inte gäller idag är uppenbart. Sai Baba har gått oskadd genom striden med ndersökningskommitten för tolv år sedan. Hur det har gått för kommittén känner jag inte till. Dr Narasimhaiahs rapport säger egentligen ingenting. Sai Baba har vägrat låta sig undersökas. Det kan bero på Men Erlendur Haraldssons publicerade studier - se Sökaren nr 8, 1987 måste anses väga tyngre än den indiska Jag har också läst en artikel om Sai Baba i Anthropological Quarterly 53(3) 1983. Författaren, som heter Lawrence A Babb, understryker hur stor betydelse Sai Babas mirakler har för denne. Sai Baba är känd framför allt som mirakelman. Miraklema har en helt avgörande betydelse for kulten kring honom. Utan dem vore han inte stor. Hans lära är allmän indisk religiös förkunnelse, utan originalitet. |
Comment by Robert Priddy:
A scan of the article by the journal Sökaren in Swedish is found here
The Bangalore Science Forum still exists, though its documentation on-line only covers recent matters. See http://npucbasavanagudi.com/bangalore-science-forum-r/
The final comment by Sven Magnussen was, at the time, partly valid in that Sathya Sai Baba succeeded in maintaining and greatly increasing his following. Not did he cease to appear to materialize objects until not long before his death in April 2011. Haraldsson's investigations do carry more weight than any previously in that he was given access to Sai Baba (but was definitively not allowed to carry out any real or scientific investigation). In retrospect, the attempt to make a systematic study of claims from second-hand sources seemed to be very convincing since no one provided any evidence of fraud, while virtually all those devotees interviewed testified to having seen Sai Baba materialise objects, often many such.
Unfortunately Professor Haraldsson was unable at that time to find or interview those who had in the past denied that Sai Baba was genuine, including the elder brother who lived in Puttaparthi, and person who had seen Sai Baba drop a magicians implement for palming small objects while he was in Mangalore where he was taken ill with appendicitis. He could not known that one of Sai Baba's very closest servitors for decades, Colonel Joga Rao, was known within the circle of Indian residents at the ashram NOT to believe in Sai Baba miracles at all. Joga Rao was the ashram engineer and also conducted most of the picnic where Sai Baba drew forth objects from the sand (claiming to have materialized them) at places found by Joga Rao himself. Further, Joga Rao was for many years the person who daily prepared the two rooms in which interview groups were brought to observe most of Sai Baba's supposed 'manifestations' and further, he was the servitor who walked behind Sai Baba at darsan for years until around 1985, taking over letters which Sai Baba collected and thus having every opportunity to pass vibuti or other object to him without it being noticed.
There were many other reasons why Haraldsson's investigation overlooked or simply failed to observe properly. Haraldsson never though of many ways in which the fraud could have been - and as widely reported since 2000 - was in fact carried out... the provision of objects for supposed 'materialization' by a know certain inconspicuous person who came regularly from outside into the temple. Even visiting groups, such as one from UK which donated watches and other objects later seen to be 'taken from thin air' in the interview room and studied afterwards to confirm that they were the same as donated earlier. Students have reported how they found rings, necklaces, trinkets and watches stored in a private box in the inner interview room and in his rooms as Kodaikanal, while others have seen a store of these trinkets under the cushion behind Sai Baba (exposed while he was in the private interview room). Numerous other proofs of sleight-of-hand and fraud have emerged, particularly after the many sexual allegations against Sai Baba and testimonies appeared on the Internet after 1999 (when the formerly much privileged and widely revered devotee David Bailey first leveled a major set of accusations against Sai Baba). Unfortunately, Haraldsson has never set the record straight by investigating these undeniable proofs of fraud and much besides.